Fika som sätter sig i själen

Petra ringer
709370. Det var mormors telefonnummer. Jag ringde ofta till henne.

”709370, det var hennes telefonnummer, det kommer jag ihåg.” Petra, min kusin, hon har ett jäkla minne. På hennes 40-årsfest i somras började vi prata om att
skriva en bok tillsammans. Eller, rättare sagt, Petra ville skriva en bok och hon frågade om jag ville hjälpa henne. Det ville jag såklart! Detta var den tredje augusti.

Sen gick sommaren. Och hösten. Det blev advent och vi stötte på varandra i mataffären. ”När ska vi egentligen skriva den där boken?”, frågade Petra mig. Vi bestämde att nu var det verkligen dags! Sedan dess har vi träffats några torsdagar i rad och pratat, skrivit och tittat på en massa gamla foton.

Boken handlar om Petras liv, om att ha Downs syndrom, om hennes jobb, kompisar, fundering och smarta insikter. Men mest handlar den om saknaden efter mormor Anna-Greta (som var min farmor), och att den inte går över.  Boken börjar få liv och den kommer bli så fin.

I mormors knä
I mormors knä

Nu ska vi snart träffas och fika. Jag ska tänka som Petra, ”kakorna sätter sig inte på kroppen, de sätter sig i själen!”

En skrivvecka i Malaga

En skrivvecka i Malaga

Jag kom hit, till Pedregalejo, en liten liten pytteby precis längs stranden, (ca fyrtiofem minuters promenad norr om Malaga), i måndags för att skriva en vecka. Utsikten från balkongen lägenheten jag hyrde ser ut så här.

Dagarna såg ungefär likadana ut. Frukost på balkongen, promenad/jogg längs stranden och sen skriv och jobb fram till lunch, som man äter runt tvåtiden här. Åt lunch på min balkong alla dagar förutom igår då jag lyxade mig med detta:

Gambas PilPil

Gambas PilPil och så rosada a la plancha med ”fattigmanspotatis”, favoriter! Efter lunch är det nytt skrivpass. Skrivandet pendlade mellan total hybris och att vilja lägga ner helt. Gick så långt att jag bestämde mig för att skrota hela bokidén och börja om från början med nytt manus. Skrev 4000 ord i ett svep och sen insåg jag att det nya kunde vävas in i det gamla… Med mig på resan hade jag oxå mina fina testläsares kommentarer, och den livsviktiga redaktörens utlåtande. Tack för det! Jag lär mig så himla mycket av att själv göra den här skrivresan, tror det gör mig till en så mycket bättre lektör och redaktör själv!Jag älskar långa promenader! Så många bra idéer jag får! Och ser mycket fint: som fyren i Malaga, ”La Farola”. Tydligen är det bara två fyrar i Spanien som har feminina namn, fyren i Malaga och den på Teneriffa.Igår bestämde jag mig för att ha en ledig eftermiddag. Tog bussen in till Malaga och spankulerade runt en sväng i gamla stan. Och så visade det sig vara rea kvar i butikerna.Nu är det dags för hemfärd. Som alltid fixade jag min favoritmacka att ha med på flyget👌Nu längtar jag hem! Nästa resa vill jag ha sällskap med mig! Jobbar ju under dagarna men på kvällarna vore det kul att ha någon att prata (skrivande?) med!<<< ><< p>< /p>

Äntligen kommer min bok!

Ingela, 45, blek, bitter och besviken. Hon går på fem Friskis o svettis pass i veckan, lagar perfekta matlådor och har samma jeans som för 25 år sen. Hon har en Facebooksida där hon hånar allt och alla. Varje månad träffar hon sin bokcirkel med namnet ZinfandelZin. Den består av Margot, superrojalisten som smygröker och träffar fel män, Minette, pensionären som modebloggar, och Andrea, sjukskriven bibliotekarie med bokhandelsdrömmar.

Ingela börjar minnas händelser från Paris, för 20 år sedan, ensam, gravid och livrädd. Varför googlar Ingela efter Xavier, fransmannen med de trassliga ögonfransarna? Och vem är Lars-Leo, bonden med de sexiga händerna?

Utkommer i maj 2018!