Innehåller annonslänkar
Colm Toíbín - Magikern
håller på att läsa Mästaren av samma författare. Mästaren handlar om Henry James. Gillar än så länge! Och jag blir mycket nyfiken på denna om Thomas Mann, Magikern (Norstedts).
"Thomas Mann växer upp i en by på den tyska landsbygden. Fadern är konservativ och auktoritär, modern undflyende och oberäknelig. Den lille pojken lär sig tidigt att aldrig låta någon få veta vad han verkligen känner: i hemlighet ägnar han sig åt konst och litteratur, i hemlighet åtrår han pojkar mer än flickor.
När han möter Katia förändras allt. Hon har vuxit upp i en rik judisk familj där konsten står i centrum. Thomas och Katia gifter sig, skaffar sex barn, och med tiden blir Thomas Mann en uppburen författare som belönas med Nobelpriset i litteratur. Ändå förblir han alltid en person som alla känner till men som ingen någonsin får lära känna. Så går världen i kras. Hitler griper makten, snart står hela världen i brand och familjen måste lämna allt bakom sig.
Colm Tóibín har skrivit en levande roman om en av litteraturvärldens största gåtor. Thomas Mann står bakom flera av förra århundradets mest hyllade romaner samtidigt som hans personliga kamp präglade dagböckerna och hans familjeroll. Varför denna förljugenhet till ett sådant högt pris? Var det skenhelighet eller något som gagnade hans litterära inblick? Eller kanske rädsla? Bakom masken är vi alla till sist bara människor."
Délphine de Vigan - Där barnen är kungar
Åh älskar den franska författaren Délphine de Vigan. Har läst några av hennes böcker tidigare och lyssnade på henne på Louisiana Literature när hon var där 2018. De som finns på svenska är No och jag (Sekwa, 2008), Dagar utan hunger (Sekwa, 2012), Ingenting kan hindra natten (Sekwa, 2013) i Baserad på en sann historia (Sekwa, 2016). Rekommenderar alla! Och nu kommer alltså hennes nya på svenska, Där barnen är kungar.
"Mélanie växer upp med realityserien Loft Story, och upphör aldrig att drömma om att bli känd. Själv får hon några minuter i rampljuset i en liknande serie, vilket slutar i ett magplask när hon röstas ut. Nu är hon gift tvåbarnsmamma i förorten.
Hon startar en Youtubekanal om familjen och barnen, där hon delar med sig av vardagslivet. Snart har hon miljontals följare som gillar och kommenterar, och kan göra allt fler kommersiella samarbeten. Barnen blir kända och försörjer familjen.
En dag försvinner hennes sexåriga dotter Kimmy när hon leker kurragömma. Har hon blivit kidnappad? Hur högt har priset blivit för familjen?
Delphine de Vigan lyfter skickligt frågan om hur långt vi är beredda att gå, och vilka vi är beredda att offra, för att nå våra drömmar. Hon har aldrig skyggat för svåra ämnen och här tar hon sig an ett av våra mest aktuella."
Lina Wolff - Djävulsgreppet
Lundaförfattaren (och tidigare kurskompis till mig när vi pluggade franska i Lund) Lina Wolff har tidigare gett ut romanerna "Bret Easton Ellis och de andra hundarna", "De polyglotta älskarna" (för denna tilldelades hon Augustpriset för bästa skönlitterära bok), "Köttets tid" (alla på Bonniers och alla rekommenderas!) och nu "Djävulsgreppet".
”Vid vilken tidpunkt spårar allt ur? Några veckor senare ska hon försöka kartlägga händelseförloppet, försöka förstå i vilket ögonblick kompassen förlorar norrläget.”
"En kvinna anländer till Florens där allt tycks henne främmande och överväldigande. Tegeltaken, kyrktornen, alla älskande par. Mannen hon har träffat. Hon tänker att hon själv kommer från en mycket karg trakt, har mycket att lära, och att han kan vara den som tinar den bottenfrusna jorden inom henne.
Det här är berättelsen om de två, om deras kroppar och sinnen. Om hennes grepp om honom, och hans allt hårdare grepp om henne. Djävulsgreppet."
Fredagsklubben
Denna blir jag nyfiken på! Eller, läs bara baksidestexten.
"Stockholm, sent 1800-tal.
Fem kvinnor träffas varje fredag för andliga möten. En är Hilma af Klint, pionjär inom det abstrakta måleriet. De talar om allt som är viktigt i livet, och de målar. Tillsammans åkallar de ”höga mästare” från en annan dimension och låter andarnas budskap vägleda dem i skapandet av stora, expressiva konstverk. Men tavlorna göms undan och Hilmas namn faller i glömska.
Över hundra år senare arbetar kuratorn Eben med en utställning av Hilmas tavlor. Den leder honom in på en vindlande väg bakåt i tiden som väcker spännande frågor kring konsten, och kvinnorna. Vilka var de fem? Och vad gjorde de egentligen på sina möten?
2018 ställs Hilma af Klints tavlor ut på Guggenheimmuseet i New York. Utställningen blir den mest besökta i museets historia. Inspirerade av utställningen bestämde sig författarna Sofia Lundberg, Alyson Richman och M.J. Rose för att ge kvinnorna liv i den kollektivt skrivna romanen Fredagsklubben."
Drömmarnas flod - Elisabeth Nemert
"En flod, en båt, ett annat liv. Noha, en oerhört framgångsrik affärsman, har lämnat det flotta kontoret på Wall Street och excesserna i New York för Amazonas regnskog. På flykt från den person han själv blivit och inte längre vill vara.
Kassandra, kvinnan han älskar, har gått ifrån honom och i hemlighet rest till Sverige där hon har sina rötter. Under färden på floden möter Noha utsatthet, fattigdom och vilda djur – och en gammal kvinna som guidar honom på förunderliga vägar. Parallellt, i Blekinge, upplever Kassandra sitt livs mest omtumlande tid.
"Drömmarnas flod" är ett svindlande vackert äventyr där de skimrande trådarna skickligt vävs samman och den inre och yttre resan fullbordas till slut på ett överraskande vis."
Jag insåg häromdagen att jag bara läst en massa sorgliga och hemska böcker på sista tiden. I och för sig är inte feelgood och chiclit mina favoritgenrer, så det brukar jag inte läsa, men nu får jag nog ta och leta upp något annat för att pigga upp mig lite!
Men först om denna! Intill vanvett, intill döden, av Kirsten Thorup.
Jag har läst Intill vanvett, intill döden, Bonniers, av Kirsten Thorup. Kirsten Thorup är en dansk författare, en av Danmarks största. Jag har inte läst något av henne tidigare. Hon har skrivit många romaner (och diktsamlingar och pjäser) och fick sitt genombrott 1982 med romanen Himmel och helvete.
Baksidestexten: "Kärlekens vanvett, och krigets... De polerna mötes i en roman med stark tidskänsla från Tyskland, hösten 1942. Den unga danskan Harriet, nybliven krigsänka med småbarn, har ensam gett sig av till München. Henens man har störtat som frivillig stridspilot för Nazityskland, hon vill hedra honom, bidra med något... Hon inkvarteras hos sin mans officerskollega, hög nazist, och hans danska hustru. Men den segerrika tyska krigsmaskinen har fastnat vid Stalingrad och kulisserna börjar rämna. Harriet möter en verklighet av våld och skräck. En tid av galenskap och omprövning är inne."
Det är en berättelse som bara blir mörkare och mörkare för varje sida. Helt galet obehagligt. Nazityskland på 40-talet. Två verkligheter skildras. Dels det som är verklighet för de flesta människorna, tvångsarbete, att som högutbildad kvinna inte få jobba med sitt yrke, de olika Ludmilorna från öst som pigor, tvungen att skaffa ett visst antal barn per familj, inga "blandäktenskap" (känns väldigt mycket som Handmaid's Tale i verkligheten), ransonering, mutcigaretter och mörkläggning. Dels verkligheten för de högt uppsatta nazisterna och deras familjer. Mat och dryck flödar, det pågår fester och bjudningar som om allt vore som vanligt.
När boken börjar står Harriet hopträngd på tåget från Köpenhamn som ska ta henne till München. Hon är före detta mannekäng och elitgymnast. Van vid flärd och lyx. Eleganta kläder. På tågtoaletten sitter soldater och sover. Golvet flödar över av urin och gammalt vatten. Harriet måste byta mensbinda. Vill inte komma fram med en fläck av mensblod bak på sina slacks, "som är tänkta för vinare vinterbruk".
Harriet är stark. Hon kan stå emot hungern. Hon tycker om disciplin. Detta lärde hon sig på gymnastikhögskolan. Nu vill hon göra nytta där hon kan. Som hennes man Gerhard gjorde, som stridspilot. Som änka till en stridspilot har hon hög status.
Det är välskrivet, sorgligt, mörkt och helt fruktansvärt. Men jag lyfts upp av Harriets humor (och humör), hennes sätt att hålla fast vid sin åsikt, att vara den upproriska, ifrågasättande. Och mitt i kriget funderar hon hela tiden på hur hon ser ut. Och hur andra ser ut. Efter det som kallades "nyhetsuppläsning", vilket var Führerns sanning till människorna i hans Reich, tycker Harriet att det är någon "förskräcklig blåsmusik" som drar igång. "Men å andra sidan håller deras välsittande skräddarsydda uniformer måttet."
Berättelsen är fruktansvärd. Men jag tror vi måste läsa den. För att inte glömma. 40-talet är inte jättelänge sen. Skolan, tillvänjning i kalla temperaturer. "Pojkar uppfostras till soldatlivet. Flickorna introduceras i moderskapet genom docklek och hushållsbestyr. Två helt olika mål. Men båda könen utvecklar en känslomässig anknytning till vår Führer genom de vardagliga ritualerna, sagorna och barndikterna."
Nu ska jag leta upp något roligare att läsa! Vilket säkerligen slutar med att jag kommer hem med något hemskt och sorgligt. Just det, jag har ju börjat på Knausgårds "Vargarna från evighetens skog". Fick lägga den ifrån mig på grund av total sorgligt (men himla bra dock).
Jag har läst den här klassikern från 1818, Frankenstein av Mary Shelley. Mary Shelley föddes 1797 och var alltså inte mer än tjugoett år gammal när hon skrev Frankenstein, en bok som fortfarande läses nu över två hundra år senare. Imponerande. Många anser att den är den allra första science fiction-romanen, och den är ett av världslitteraturens verkliga mästerverk.
Den är ett mästerverk. Ett otroligt driv sida efter sida. Boken handlar om Victor Frankenstein som skickas långt hemifrån Genève för att studera. Han fastnar för kemi, studerar människokroppens nedbrytning, och upptäcker att han kan skapa liv. Han isolerar sig från omvärlden i två år och ser inget annat, hör inte av sig hem till sin familj. Till slut har han skapat en levande varelse. En varelse som inte liknar något han tidigare sett. Ett monster.
Monstret gör allt för att vara snäll och försöker närma sig människor, men på grund av sin skrämmande uppenbarelse blir han avvisad vart han än kommer.
På samma gång som den är en science fiction-roman är det en berättelse om kärlek, passion, att vilja passa in, ha ett sammanhang, mänsklighet, hat och hämnd. Intressant att tänka att den skrevs av en ung kvinna för över två hundra år sedan. Att hon skrev om vetenskap på detta sätt i en tid då vetenskapen ansågs som ett hot mot kyrkan och religionen.
Det finns också massor att läsa om Frankenstein och AI. Var Frankenstein den första formen av artificiell intelligens? "Varelsen är exempel på många drag som återkommer hos senare science fiction-AI. Att inte vara skapad för sin egen skull, men ändå ha egna mål, egna önskningar. Att programmeras genom mänskligt språk. Att inte ses som en person, men kräva att accepteras som en. Varelsen är kanske till och med är den första “Rogue AI”, en AI som gör uppror mot sin skapare, vilket senare är ett återkommande motiv." Från SF-bokhandeln Malmö
Rekommenderar absolut!